men, farmor och farfar skulle vara där, så jag är ju lite som hennes "hjälp" för att farmor inte gillar Finkey så mycket. Jag slet åt mig min mobil och gick mot mitt rum.
*
Jag tog snabbt på mig ett par slitna jeans med ett linne och gick mot skolan.
"Hey", hörde jag en bekant röst. Jag snurrade runt och fick syn på Marc, skolans sötaste kille. Jag log stort.
"Hej", sa jag glatt. Han joggade fram till mig och omfamnade mig fort.
"Så, hur är det?"
"Bra, själv?" svarade jag.
"Bara bra", sa han med sitt snygga leende. Vi gick mot skolan och genom korridorerna som var proppfulla med elever.
Marc är inte som de andra killarna, han liksom är snäll och tänker mycket på folk. Han sårar ingen, han är omtänksam och ja, vad mer behöver en kille? Snygg är han också.
Jag följde Marc med blicken.
"Hej då", sa han och vinkade.
Jag vinkade tillbaka och log varmt.
"Sluta vara runt min kille", viskade Bernadeth ilsket. Jag höjde på ögonbrynen.
"Det har han inte sagt, jag ska fråga honom om han är din kille", sa jag med ett flin.
"Våga."

*
"Så... Vill du hitta på något ikväll?" Jag tittade in i Marc' blåa ögon. Ja det vill jag.
"Jag kan inte", mumlade jag. Finkey skulle aldrig låta mig gå ut med en kille hennes dotter älskar. Ingen chans.
"Oh, okej, vad sägs om imorgon?" Jag suckade inombords. Jag vill, jag lovar.
"Får se", log jag. Han kollade med en blick som var oemotståndlig. Snygg var den.
"Grace, du glömde städa mitt rum", ropade Bernadeth. Hon vill bara sänka mitt värde framför honom. Jag suckade irriterat.
"Vi ses väl imorgon?" Jag nickade. Han log snett, snabbt gav han mig en puss på kinden och gick. Jag log stort, inte alltid Bernadeth får se något hon ogillar.

*
Jag plockade upp alla tidningar i Bernadeths rum.
Bernadeth satt på sängen, jag vet inte vad hon gjorde med sin mobil, men någonting dåligt kommer hon göra, det kan jag känna på mig. Det är inte så att hon aldrig göra något dåligt, hon kanske är det dåliga. Hon gör verkligen varje dag någonting dumt. 
"Klar", sa jag, varför gör jag allt detta? Jag kan ju bara säga det till farmor, men det finns någonting som inte stämmer här. Och jag måste få reda på vad det är.
"Du glömde kasta min klänning", sa hon beordrat, jag gapade stort.
"Den kostar 5000 dollar, och du har bara haft på dig den en gång."
"Bara för att du har på dig killkläder", jag suckade argt. Hon är så jävla idiotiskt, varför har jag en syster?

"Grace, låt mig få döda henne", muttrade Cassey.
"Nej, jag orkar inte med hennes lögner", sa jag trött. Keyla satt med blicken mot bilden på Bernadeth. Hon slet sönder den på bitar.
"Det önskar jag, jag kunde göra!" Jag skrattade, mina vänner är verkligen allt för mig.
"Kommer du till modeshowen?" log Keyla. Jag ryckte på axlarna.
"Jag tror det", sa jag osäkert.

"Grace, plocka undan lite, vi ska få gäster!" utropade FInkey. Hennes rynkor var så äckligt täckta av puder. Jag gjorde som hon sa. Bernadeth satt med ett leende på den bruna fotöljen hennes ansikte var inte vidare något fint, utan raka motsatsen.
Epoul ogillade Bernadeth så himla mycket, ibland så bajsade han till och med på hennes säng, då blir Finkey väldigt arg och vägrar tro att det är Epoul eftersom Epoul älskar Finkey och Finkey älskar honom så då tror Finkey att Bernadeth bajsar på sig.  Jag skrattade tyst åt Bernadeth.


Jag öppnade dörren, farmor? Jag log stort.
"Grace älskling", utbrast farmor och pussade mig på kinden.
"Hur mår du?" Jag tittade på Finkey som log ironiskt mot mig.
"Bra", ljög jag. Farmor log nöjt och gick mot Bernadeth, om jag inte minns helt fel ogillade farmor Bernadeth. Men det är ju hennes son' dotter.
Just nu behandlade Finkey mig bra, men det var inte så länge till. Bara tills farmor går härifrån.
-
"Grace, vart är ditt rum? Det var längesen jag inte såg det", log farmor. Jag pekade mot det lilla rummet.
"Men du hade ju...", farmor nickade mot det stora rummet.
"Bernadeth fick det", harklade jag. Farmor höjde på ögonbrynen.
"Jaså? Och sen när?" Jag kliade mig på nacken och kollade på Finkey, elden brast ut från hennes ögon, hon ville att farmor inte skulle få reda på hur hon behandlar mig, för då förlorar hon huset och pengarna.
"Innan Fitz död", sa Finkey fort. Jag tänkte proterstera men lät bli. Bernadeth slängde bak håret och log ett änglaleende, som såg hur falskt som helst.
-
"Sjukt jävla irriterande", halvskrek jag. Keyla suckade högt.
"Jag tycker du borde berätta för din farmor om hur hon behandlar dig, du kommer åtminstone få flytta till henne och Finkey och lillskiten få bo ute, eller något", rabblade Keyla. Jag skakade på huvudet.
"Jag vill inte lämna Washington på grund av dem."

"Because of them."

Pappa dog för drygt ett halvår sedan, sedan dess har jag bott med hans fru och hans dotter Bernadeth. Detta livet är verkligen långt ifrån perfekt. Bernadeth får all uppmärksamhet i huset, jag däremot är ingenting framför henne. Pappas fru Finkey är sjukt jobbig, hon låter mig såklart komma med på olika evenemang men såklart ska hon alltid skryta om hur bra hennes dotter Bernadeth är. Synd bara att den underbara Bernadeth inte får så mycket uppmärksamhet i skolan som jag får. På tal om henne, efter pappas död fick hon mitt stora rum och jag fick det lilla rummet bredvid. Finkey är en väldigt modern kvinna, men det var hon inte innan, men pappas pengar gjorde henne kär i honom.
"Grace", ropade Bernadeth irriterat. Jag suckade, bara pappa fortfarande var här, jag skulle slippa behandlas som en slav för Bernadeth och hennes avskyvärda mamma. Jag ställde mig upp och gick mot hennes rum. Hon tittade på mig.
"Du har glömt min juice", sa hon surt. Jag kunde inte protestera för då kommer hon säga till hennes mamma och jag ligger risigt till och när jag ligger risigt till är det inte alls bra.
Jag stampade irriterat ner för att hämta hennes juice. Jag tog fram ett glas, och hällde juice i, men inte bara juice jag tittade på Epoul, vår hund som lekte med myror och spindlar.
Jag drog ut några kex och snabbt så sprang Epoul mot kexen och slickade upp dem och då drog jag upp 7 stycken myror och la in dem i juicen. Jag gick långsamt upp, när jag var framme öppnade jag dörren.
"Varför är du så jäkla seg?" Jag himlade med ögonen. Hon slet ifrån mig glaset och drack upp drickan. Hon grinade illa till.
 "Vad finns det i?" frågade hon pipigt.
"Bara myror...", log jag. Hon skrek till. Jag sprang snabbt ut från huset. Jag gick ut från trädgården och mot lekplatsen där jag satte mig ner.

"Just ants"

"Din mormor ligger på sjukhus", mumlade mamma.
"Va, varför?" undrade jag chockat.
"Hon fick hjärtattack, jag vet inte...", svarade mamma ledsent, jag kunde nästan se tårarna framför mig.
"Jag kommer." sa jag och la på.
"Vad har hänt?" frågade Kareen. Jag la min hand för pannan.
"Mormor fick hjärtattack", svarade jag generad. Hon kollade förvånat på mig.
"Oj... Hon kommer... må bra", sa Kareen övertygande. Jag log snett och drog henne intill mig för en kram. Hon klappade mig lätt på ryggen.
*
"Vart är hon?" frågade jag mamma. Hon nickade mot ett rum med tårar. 
"Pappa är hos henne, gå inte in nu." sa mamma och slängde en blick mot Kareen och log.
Kareen kom fram till oss.
"Kareen", sa hon vänligt.
"Pattie", svarade mamma med ett leende, ett leende som inte verkade riktigt, eftersom hon är ledsen nu, väldigt. Jag kollade mot dörren och gick fram och hörde deras konversation.
"Lämna mig inte, jag behöver dig, du är mitt allt, Diane, jag älskar dig", sa morfar med sin hesa röst. Jag kände hur tårarna försökte tränga sig ut, men jag vägrade låta dem.
*
Kareen hade sovit bredvid mig på bänken, hennes huvud lutad mot mitt bröst. Bara jag kunde kyssa henne, berätta hur mycket jag älskar henne. Jag drog in hennes goda parfym, den var bekant, det är Someday!
"Bro", utbrast Alfredo och Ryan. Ryan sneglade mot Kareen.
"Sen när?" frågade han med ett flin. Jag blängde irriterat.
"Hur mår hon?" frågade Alfredo och satte sig mitt emot oss. Jag ryckte på axlarna.
"Scooter och Kenny är påväg", fortsatte Ryan. Jag nickade förstående. En kille vid min ålder gick förbi oss men stannade när han såg Kareen. Jag tittade fundersamt på honom.
"Kareen?" Kareen slöt sakta upp ögonen och när hon såg honom gapade hon stort.
"Jackie?" utbrast hon och hoppade upp. Glatt kramade hon honom och han besvarade kramen.
"Det var längesen", hörde jag honom säga.

Kareens perspektiv;
"Ska vi ses imorgon?" frågade Jackie. Jag nickade leendes. Justin kollade på mig, jag log snett mot honom.
Han gick med ett leende. Jag satte mig ner bredvid Justin.
"Vem var det?" Jag tittade på Ryan med ett leende.
"Mitt ex", svarade jag. Justin satt tyst. Det kändes fel att säga ex. Vi gjorde ju aldrig slut?

Genom ögonvrån såg jag att Justin kollade på mig.
"Sluta", skrattade jag.
"Jag vill se att du är glad." sa Justin med en bestämd ton. Jag nickade leendes.
"Jag är det", log jag. Justin log snett och svängde in i parkeringen.
"Let's show the people who's the beauty", sa Justin. Jag flinade och tog tag om hans hand.
"Det är väl du?" Han skrattade högt.
"Nej du."

*
"Vad hände Kareen?" frågade Lucy chockat. Jag såg att Justin himlade med ögonen, han satt med Ryan lite längre bort, och fick nästan allas blickar riktade mot sig.
"Inget", log jag. Hon nickade förstående och gick till sina vänner. Danielle kom tillbaka med en dryck åt mig.
"Jag fattar inte varför hon gjorde så", utbrast Danielle surt. Jag ryckte på axlarna.
"Äsch skit i henne, du är ju här med Justin, ni passar verkligen", sa Danielle och tittade på Justin. Jag skrattade tyst.
*
Sarah tog sin plats på scen och hennes ljusa lugna röst började sjunga. Två och två dansade.
Jag kollade med ett leende på Rachel som verkade hur nervös som helst.
Jag vinkade glatt till henne.


Justins perspektiv;
Jag kollade på Kareen som stod vid ett hörn. Hennes leende betyder så himla mycket för mig. Att se henne gråta gör ett hål i hjärtat på mig, men nu är leendet på plats. Jag kan fortfarande inte fatta att jag är såhär kär i henne. Jag gick fram till henne.
"Jag vill dansa med dig", sa jag med ett leende. Hon kollade blygt på mig och log. Jag tog hennes hand och drog med henne ner till dansgolvet där jag placerade mina händer runt hennes midja och hon sina händer runt min hals. Vi började röra på oss lite.
"Vet du vad?" viskade jag. Hon log snett.
"Du är vackrast här", sa jag tyst. Hon skrattade tyst, det skrattet gjorde mig på glatt humör, att bara få skymta det underbara skrattet.
"Du är snyggast här", viskade hon i mitt öra. Jag flinade med blicken riktad mot hennes ögon. Hennes vackra ögon.

*
"Så, vad ska vi hitta på?" undrade jag. Kareen kollade fundersamt på mig.
"Klockan är snart 1, är du säker?" Jag nickade med ett skratt.
"Noel, jag kommer hem lite sent", ropade hon till sin bror, han nickade. Jag gjorde en tumme upp.

"Det är jättefint", utbrast Kareen. Jag la min hand runt hennes axel.
"Det glädjer mig att du tycker så", viskade jag i hennes öra.
"Du är ju typ kändis, eller du är det, men varför är du här... I stratford? Jobbar du inte eller så?" Jag nickade.
"Såklart, hela tiden, dygnet runt, men jag har en paus just nu", svarade jag. Hon nickade förstående med blicken mot havet. Sakta men säkert vred jag på henne så att hon skulle vara mitt emot mig. Hon log fundersamt.

Plötsligt ringde min telefon, jag suckde irriterat inombords.
"Justin", svarade jag.
"Akut Justin...", mumlade mamma.

Jag drog på mig klänningen.
"Den är fin", log Rachel. Jag nickade instämande. Hon tog också på sig sin klänning och började platta mitt hår. Sedan lockade jag hennes hår och så fixade vi oss tillsammans.
"Vem ska du gå med?" undrade Rachel. Jag ryckte omedvetet på axlarna.
"Du?"
"Ryan", sa hon med ett leende. Jag kollade på hennes ansikte, hon rodnade!
"Varför rodnar du?" frågade jag och blinkade. Hon kollade irriterat på mig.
"Förlåt", mumlade jag.
"Det finns ingenting mellan oss, jag skulle annars berätta till dig, du är min bästavän", sa hon. Jag log nöjt.
*
"Wow, din klänning!" utbrast Danielle. Jag skrattade och nickade mot hennes.
"Din var ju grymt fin!"
"Tjejer", ropade Lucy. När hon mötte våra blickar firades leendet bort. Hon kollade på våra klänningar.
Hon log falskt och skuttade bort mot sitt gäng, Madison och Jennifer.
"Jealous...", mumlade Mike. Jag, Rachel, Ryan och Danielle flinade tyst.
*
Kom ut, jag måste berätta en sak till dig, möt mig vid fontänen.
stod det. Jag höjde på ögonbrynet. Okänt. Jag ut, bakom huset, dock stod ingen där. Jag gick fram och stod framför fontänen.
Plötsligt kände jag flera händer om min rygg och poff så ramlade jag i vattnet. Jag försökte se vem det var men allt jag såg var en klarrosa klänning, Madison.
Jag hostade ett par gånger. Vad har dem gjort? Min klänning! Jag kollade på min klänning som blivit helt förstörd. Mitt hår och mitt smink förstördes. Min mascara rann. Varför förtjänar jag allt detta? Pappa är pank, min bästaväns vänner gör såhär? Vad har jag gjort? Jag ställde mig upp och kollade på Ben och Oven som tittade ihärdigt på mig. Jag skakade på huvudet och sprang snabbt därifrån.
"Kareeen", ropade både Rachel och Danielle, sedan var Lucy med dem.

Jag gick längs vägen. Plötsligt skymtade jag en bil vid sidan om mig, visst fanns det flera bilar, men just denna åkte sakta bredvid mig. Jag torkade bort tårarna och böjde mig lite. Justin, han kollade oroligt på mig. Han stannade bilen mitt på gatan och gick ut. Han kom fram till mig och kollade chockat.
"Vad har hänt?" Var det första han sa.
Jag kände tårarna rinna igen.

*
"Jag tillåter dem inte göra så", sa Justin bestämt. Jag kollade trött utför den tonade fönsterrutan.
Han stannade utanför forever21.
"Vad gör du?" frågade jag.
"Gå ut", sa Justin. Det var första gången Justin var så arg. Jag gick ut och tittade med smala ögon på honom. Kvinnan tänkte precis gå men Justin ställde sig framför henne.
*
"Me-" Justin la sitt finger på min mun.
"Du ser underbar ut", sa han.
"Justin, du borde inte göra såhär, jag tänker inte gå tillbaka", sa jag. Han suckade.
"Jag ska gå med dig", sa han. Jag ställde mig upp.
Justin tog min hand och började gå mot bilen. Pappa kommer inte gilla att någon köper saker till mig, speciellt över 2000 dollar.
Vi klev in i bilen tillsammans, jag stirrade på Justin, varför gör han något sånt för mig? Jag bet mig löst på läppen.
"Vad är det?" skrattade Justin. Jag kollade blixtsnabbt bort.

Jag kollade tårögt på klänningen, vem har köpt den till mig? Jag kollade i paketet där det låg ett brev. Jag öppnade brevet och läste tyst.

Kareen, jag vet att du kommer bli sur. Men... Jag kunde inte se dig kolla på klänningen sådär...
Bli inte sur, du ska på en bal imorgon, och jag är säker på att du kommer se finast ut, du betyder, jag älskar dig..♥ xo Justin

Jag torkade bort tårarna och log lyckligt, han är så himla underbar, det pirrade till i magen på mig. Han köpte den till mig, och han älskar mig? Jag kände hur glädje tårarna bara rann. 

Jag drog upp min Iphone och knappade in Justins nummer.
"Hey", sa han hest.
"Justin...", började jag och drog in ett djupt andetag.
"Tack", sa jag och log för mig själv. Jag kunde nästan se leendet Justin hade på sina läppar.
"Du blev inte arg ellerhur?" frågade han tveksamt.
"Nej, tack, jag vet inte vad jag ska säga... Jag älskar dig", sa jag bara.
"Vad gör vänner för varandra? Eller bästa vänner?" Jag log nöjt.
"Men det betyder inte att du ska köpa något mer okej?" Jag hörde hans ljuva skratt.
"Jag lovar... Inte", sa han tyst. Jag log snett.

"Hej", log Justin och kramade mig. Jag besvarade hans kram med ett leende.
"Detta är min bror Noel", sa jag och log mot Noel som inte hade gått. Tur.
De hälsade på varandra och så presenterade Justin sin vän, Alfredo.
"Kareen", sa jag vänligt.
Efter att vi pratade några minuter begav vi oss hem. Jag slängde mig ner på min mjuka nybäddade säng. Vad ska jag göra? Balen är imorgon och jag har ingen klänning än. Mina tankar fastnade på den blåa kläningen, gud vad jag är kär.

-
"Kareeen", ropade Noel. Jag himlade irriterat med ögonen, vad vill han? Jag ställde mig upp och gick neråt.
"Du har fått ett paket", sa han och nickade mot killen som hade paketet. Jag log nyfiket.
"Kan du skriva på här, och här?" Jag nickade och skrev snabbt och slarvigt sedan tog jag med mig paketet upp, den var tung. Vad kan det finnas i den?
Jag la paketet på sängen. Det stod knappt vem som skickade den. Jag öppnade paketet och där låg..

Pappa hade rest sa Noel till mig när jag precis kommit hem, jag var ledsen, jag hann inte prata med honom om någonting. Han försöker klara av detta själv. Men en familj står väl alltid sida vid sida? Jag suckade högt.
"Varför suckar du?" frågade Noel trött. Jag kollade på honom och gäspade. Gud vad jag var trött.

"För att jag vill", log jag. Noel kollade frågande på mig.
"Mike sa att du och Justin börjar umgås mycket, vad händer syrran?" Jag skakade på huvudet.
"Han bara hjälper mig med körningen", svarade jag ärligt. Noel kollade misstroget på mig. Jag nickade menande. "Noel, kom med mig till köpcentret, tjejerna kan inte gå idag", sa jag med ett leende. Det var ovanligt att jag och Noel umgicks men vi är trots allt syskon.
"Ok-ej", mumlade han och ställde sig upp.
"Men om det finns en snygg tjej...", jag nickade innan han hann säga det han ville. Han log nöjt.

*
Vi gick runt i köpcentret, Noel var uttråkad.
"Jag kommer ihåg att du innan hade minst tio påsar från varje affär du gick in till, vad har hänt nu? Du har gått in i hälften men inte köpt något", jag ryckte på axlarna. Kanske för att vår pappa går neråt?
"Hittar inget." ljög jag. Jag spärrade upp ögonen då jag såg en blå detaljerad klänning med nitar över hela vänstra bröstet. Jag kollade entusiastiskt på den. Noel nickade "den är fin." påpekade han. Jag log snett och tassade in i affären, jag gick fram till klänningen med ett leende. När jag kollade på priset svalde jag hårt. 3000 dollar!?
"Köp den", sa Noel. Jag skakade på huvudet. "Den är inte så fin", Noel höjde på ögonbrynen.
"Okej...", jag kollade på Noel som suckade.
"Okej, kom så går vi", sa jag tillslut.
"Men balen är imorgon?" Jag ryckte på axlarna. "Skitsamma, jag har flera fina plagg, jag kan ha på mig...", sa jag. Det är ju dock inte sant, alla mina festklänningar är hos faster Danwi. Och det tar omöjligt en dag för dem att komma. Minst en vecka. Jag och Noel gick ut från affären och träffades av Justin och hans vän, antar jag. Han kollade på mig men när han insåg att jag såg honom vinkade han glatt. Jag vinkade tillbaka.
"Kom", mumlade jag till Noel. "Nej", mumlade han tillbaka. Jag log stort mot Justin utan att säga något till Noel. 

Sry för dålig update, haft massor att göra, sedan skrev jag denna för några dagar sedan, men har ej hunnit lägga upp, enjoy.